Jag undrar på om jag skall börja blogga igen?

Jag har ju alltid mycket på hjärtat, så det gjälder ju bara få det ner på papper .

Jag är inte  alltid lika duktig på att utrycka mig skriftligt. Det blir liksom lite barnsligt,och inte så proffsigt,som dagens bloggare!   .Men jag är ju bara mig,men alla mina tankar,som innimellan andra kan ha bruk för .

Så kanskje jag gör ett forsök?

Men då vill jag att ni skall ta del i detta. Så vad vill ni läsa om? Min inspiration kommer ju ofta från frågor och tankar från andra .

Låt oss börja med en fråga jag ställt mig många gånger senaste åren.

VART HÖR JAG HEMMA?

När jag håll på med lydnad trodde jag att det var hemma. Så kom vallningen,och där kände jag också på ett vis hemma. Men så plötsligt ville jag tillbaks till mina rötter,lydnaden! Och nu längtar jag till vallningen? 

Hehe, som ni forstår! Det är inte lätt att vara mig!

Detta har jag tänkt mycket på tills en sa till mig,när jag tog upp frågan. MEN DU HÖR VÄL HEMMA I BÅDA?FORSTÅR DU INTE DET?

Och såklart är det så! Varför skall jag nödvändigvis vara hemma bara en plats?

HOME IS WHERE YOUR HEART IS?

Och jag trivs i båda mina "hus" 

Jag vill gärna skriva en liten tacksamhetsgrej   

I det sista har jag fått så många fina kommentarer från fina människor,som känner jag har hjälpt dom .

Inget glädjer mig mera! 

Senast på SM,kom en av finalistene fram och tackade mig,och sa jag ofta satt på axeln hennes .

Alltså?? Forstår ni ? Hur härlig är inte det att få höra! 

Detta ger ju mig bara mer energi till att fortsätta hjälpa folk med sina hundar!

Jag gick väl lite i väggen för några år sen, då glädjen vid att tävla forsvann. Jag hadde ingen ork till att hålla mig på toppen ,då det kräver mycket!  Och med min jobb ,med helgjobb varje helg,och massor med resor,så blev jag bara sliten.

Och tänkte ,jaja, jag får iallafall hjälpa andra! 

Att jag samtidigt blev mormor ,gjorde att jag omprioriterade min lilla fritid.Jag ville bara hem till Norge!

Men har nu lugnat mig lite,och tror faktisk jag kan vara en bra mormor härifrån med   

Jag har det bra här på Kronbacken!

Jag är stolt av vad jag har klarat av i dom sista åren.

Det var inte helt lätt där i början,då jag stod lite förvirrat,och inte visste hur jag skulle klara allt detta själv!

 Men DET gör jag !

Jag är stolt av det faktisk! Jag lever , jag löser problem(och gudarna skall veta att det alltid dyker upp nåt på denna gård) 

Jag lever av mitt hunderi! VILKEN DRÖM! 

Men långsamt har ju lusten at träna egna hundar dykt upp igen.

Dårlig kne eller inte! 

Först i lydnad,då jag kände jag lättare kunde träna det på resande fot, än vallningen.

Och lilla Strike är ju en underbar hund,som ger mig så mycket i våran träning  

Om jag nånsin kommer ut och tävlar igen, DET vet jag inte. Men vägen är målet,så får vi se vart den resan ender!

 Plötsligt för en stund tillbaks kände jag ett starkt sug att börja valla på riktigt igen med! 

Och vips,så har jag beställd en tik från Storbrittanien!

Lilla Myllin Bria kommer hem i november,så får vi se vad för en liten sak det är   

Förhoppningsvis blir mina unghundar ett riktigt radarpar,som jag kommer ha stor glädje av framöver .

Ja, nu har jag plaprat på lite om mina planer framöver! 

Önskar er alla en riktig god helg,så hörs vi kanskje här med nåt emne ,som jag blir inspirerat av :) 

TJINGELING!!